Författare: therese

Efter våra veckor i KL tog vi bussen norrut mot ön Penang. Resan dit var inga problem, vi tog en direktbuss och var framme efter cirka fyra timmar. Bussen var bekväm med toalett ombord och gjorde dessutom ett stopp vid en mack efter halva vägen. Penang är ju en ö men den ligger inte långt från fastlandet och via en lång bro från Butterworth över Malacakasundet är man tillslut framme. Det går alldeles utmärkt att också ta sig dit med tåg till Butterworth och sedan färja eller buss över till ön. Malaysias bussar har dock visat sig vara bekväma, tillförlitliga samt billiga och det har varit enkelt att boka via 12goasia så vi har valt det framför andra färdmedel.

Penang blev sedan överraskningarnas ö – en liten pärla som har precis allt förutom kanske perfekta stränder och klarblått vatten. Vi bodde i en lägenhet norr om Georgtown och här hade vi nära till matbutiker och små köpcentrum. Vi föredrar ju att bo där lokalbefolkningen lever och således ratas oftast hotell. Vi har dock märkt att många områden lider av Airbnb-döden där många bostäder köpts i syfte att hyra ut dem till turister vilket vi tycker är tråkigt då dessa områden blir lite mer döda. Trots mycket sökande på internet är det svårt att i förväg veta exakt hur stället är där man bokat boende men på Penang lyckades vi pricka helt rätt.

Under våra två veckor på ön badade vi en del i poolen, utforskade närområdet och de vanligaste turistattraktionerna samt åkte en hel del taxi. I Malaysia är det appen Grab som gäller för taxi, den är helt pålitlig och förutom att åka taxi kan du bland annat beställa mat eller andra saker från olika affärer. Grab fungerar även i andra länder i Asien. Genom att använda Grab har vi minimerat risken för att bli lurade, något som kan hända när man ska ta en taxi i andra länder. Vi gillar inte heller att pruta och förhandla och på detta sätt undviker vi det.

Här kommer då våra tips på utflykter och sevärdheter på Penang:

• Penang Hill – mycket turistigt när man väl kommer upp men det är en väldigt fin utsikt över Georgtown och vattnet härifrån. Vi valde att ta bergbanan men man kan också vandra upp om man så vill. Efter att man tittat på allt kitschigt, sett aporna och vandrat runt lite kan man med fördel ta sig något att dricka och titta på utsikten innan man beger sig ner igen.
• Georgtown – en stad med två sidor. Å ena sidan finns här en massa tråkiga byggnader och mindre roliga delar. Men så finns här också en massa gator med små butiker och caféer samt väggar med street art. Det gäller bara att bege sig till gamla delen av staden och våga gå vilse, ni kommer inte att bli besvikna.
• Escape – ett mycket äventyrligt och fartfylld vattenland. Här kan man lätt spendera en hel dag oavsett om man reser med barn eller inte. Här finns en massa vattenrutschbanor och bassänger att svalka sig i. Du kan prova på att flyta i riktigt salt vatten, ta en drink i poolbaren eller testa att åka världens längsta vattenrutschbana genom djungeln och kanske få syn på en och annan apa. Här finns också en äventyrsdel med höghöjdsbanor och klätterväggar. Om man inte är höjdrädd kan man till och med slänga sig ut över trädtopparna i djungeln och åka zipline. Väl värt inträdet.
• Maten – är man matintresserad finns här mycket att välja på. Det är inte lika organiserade matställen som i Singapore men här finns minst lika mycket att välja på. Då många med kinesiskt ursprung bor på Penang så finns det en hel del kinesisk mat att välja på. Annars är det bara att våga gå in på bästa restaurang och beställa det som ser gott ut. Språket brukar sällan vara ett hinder.

Penang är väl värt ett besök men man behöver kanske inte stanna i två veckor. Ön kan med fördel kombineras med både KL för storstadspuls och Langkawi för stränderna. Att ta sig till och från Penang är inte svårt, det går både bussar och tåg men självklart finns det även flyg att ta om man så vill. Vi gillade Penang betydligt bättre än Kuala Lumpur då ön är betydligt mer tillgänglig och ger en helt annan känsla.

Memory is a way of holding on to things you love, the things you are, the thing you never want to lose.

Kevin Arnold

Nu har vi snart varit borta i fyra månader och jag vet inte om det räknas som lång tid eller inte. Är det kanske konstigt att hänga upp sig på en sådan tidsangivelse, tiden är ju oavsett vad vi fyller den med. För mig personligen så känns det dock som en lång tid och kanske den är det också för att förändringen vi gjort är så påtaglig.

Något jag visste att jag skulle ha svårigheter med på vår resa är den del som är oplanerad, det vill säga att veta vart vi ska efter den destinationen vi är på just nu eller vart vi kommer att vara om två månader. Jag har alltid gillat att veta vad som ska hända om när men nu gör vi ju ett försök att leva mer fritt utan planer och jag måste tyvärr erkänna att det går sådär med det. Fram tills nu så har jag, kanske också lite hemligt, haft en plan i huvudet hur och vart vi skulle åka och till viss del finns den fortfarande kvar. Men nu så har jag drabbats av en del hemlängtan och det ruckar på precis allt.

Hemlängtan – den har ju barnen haft till och från men också kommit över. Kanske är det så att de är bättre på att ha kontakt med hemmet än vad vi vuxna är vilket också kan mildra symptomen lite. Men min hemlängtan gäller inte bara längtan efter familj, vänner och det svenska. Jag längtar också efter att få bygga upp ett hem, köpa en plats som är vår och börja planera för framtiden. Jag har svårt med att vara här och nu. Jag hittar liksom inte en inre ro på det sätt som jag trodde jag skulle göra om vi väl skalade bort och rensade i våra liv. Insikten som jag kanske börjar skönja är att jag når mitt varande bäst är när jag hittar lugnet i hemmet och i familjen. I hemmets trygga vrå, i det som vi byggt upp tillsammans, där kan jag verkligen njuta när jag tillagar en middag till familjen eller bjuder in till fest. Eller vaknar med kaffe på sängen. Eller genomför ett projekt för att inreda det hem såsom vi vill ha det. Eller planerar för att åka skidor. Eller hejar på en fotbollsmatch.

Vad har jag då lärt mig hitintills? Jo, att det schema vi tidigare haft hemma har varit ohållbart. Den tid som jag har behövt för att kunna vara närvarande har inte funnits, vi har sprungit mellan än det ena och än det andra. Det är något som vi verkligen ska ändra på när vi kommer hem. Att bo nära är viktigt, att barnen ska kunna ta sig runt själva, att inte känna sig tvungen att ställa upp på precis allt, att vårda sin egna tid och sitt eget mående. Familjen är det som räknas, det är verkligen något som blivit tydligt nu. Barnen har hittat tillbaka till varandra igen och jag och Johan ser varandra mer och på ett annat sätt nu.

Men min egen ångest är svårare att hantera och jag vet inte vad den egentligen bottnar i. Jag gör ett försök med medveten närvaro och djupandning varje kväll men samtidigt vill jag inte grotta ner mig för mycket i det dåliga. För det är ju så bra också, vi är ju på värsta resan och har en väldigt speciell upplevelse hela familjen tillsammans. Ibland måste man ju bara flyta med, synd bara att det ska vara så svårt.

A ship in a harbor is safe, but it is not what ships are built for.

John A Shedd

Efter våra två fantastisk veckor på Borneo flög vi vidare mot huvudstaden i Malaysia – Kuala Lumpur (också kallad KL av alla i Malaysia). Vi kände att det skulle bli skönt att få känna lite storstadspuls, att ha fler mataffärer och restauranger att välja mellan och kanske göra lite vanligare saker såsom att gå på bio eller museum. Förväntningarna var således rätt så höga och vi tänkte att KL kanske skulle likna Singapore vilket ju är en stad vi älskar. Tyvärr blev det inte riktigt som vi tänkt oss.

Lägenheten vi hyrt låg nära Jalan Alor vilket är den största matgatan i hela KL och således en stor turistattraktion. Till lunchtid öppnade restaurangerna och sedan var det full fart hela kvällen och in på natten. De flesta restaurangerna här var väldigt turistiga med inkastare och relativt höga priser. Men visst var det mysigt när vi första gången gick på den fint upplysta gatan, genom den stora pulserande folkmassan tillsammans med olika dofter som blandas. En av våra favoriträtter är Roti John och det kunde man hitta här. Roti John är ett bröd likt en baguette som doppas i uppvisade ägg innan den steks. Brödet kan man sedan fylla med valfritt innehåll, kött eller grönsaker, och allt toppas sedan med med goda såser. Otroligt gott! Men i övrigt är vi inte så imponerade över malaysisk matlagning. Ja, det finns många olika internationella kök att välja mellan men bara ett av de ställen vi åt på stack ut och det var den lilla restaurangen som låg vägg i vägg med vår lägenhetsbyggnad – Piccola Kitchen & Bar. Här har man skapat ett lokalt, mysigt ställe där man bara kan ta sig något att dricka eller en middag om man så vill. Vällagat, professionellt och opretentiöst utan att tumma på det visuella uttrycket.

Eftersom vår lägenhet låg så pass centralt var det också mycket turister runt omkring oss, något vi egentligen tycker är lite jobbigt. Vår resa ska ju också vara lite av en vardag med skola, jobb och andra sysslor man gör i ett hem och med en familj. Det blev lite svårare för oss att genomföra detta på grund av läget. Vi hade många stora och blänkande köpcentrum inom räckhåll och de innehöll alla olika sorters affärer, de flesta väldigt dyra. Dessa stora konsumtionspalats användes som en generell mötesplats för familjer och för fototillfällen på sociala medier. Detta fann vi något smaklöst då köpcentrum och shopping inte riktigt är vår grej. Vi gick dock till Lot 10 ett antal gånger, ett mindre köpcentrum som även hade en basketplan för Douglas att träna på. Det var bara att boka, helt gratis för den som ville. Här spelade vi tillsammans men han fick även möta lokala spelare som hoppade in och ville vara med. Jättekul!

Utflykter och sevärdheter då, finns det sådana i KL? Självklart finns det saker att se och göra, allt beroende på tycke och smak såklart, men vi hade svårt att hitta saker som passade oss och som kändes värda ett besök. Vi tycker om att promenera och gå runt där vi är, detta kändes generellt lite svårt att göra. Att ta sig från A till B via Google maps bjöd inte alltid på de mest spektakulära upplevelserna. Parkerna runt om staden fann vi något tråkigt och opersonliga. Likaså den botaniska trädgården som inte var så botanisk alls. Petronas Towers gick vi naturligtvis till men det kändes oerhört konstlat och konsumtionsinriktat med ett gigantisk köpcenter likt den vid Gardens by the Bay i Singapore. Parken utanför tornen var dock helt okej och inriktad mot barnfamiljer så där spenderade vi lite tid trots att våra barn egentligen var ”för stora”.

Så vilka då de bra sakerna med KL? Batu Caves var värt ett besök, jätteintressant att se de olika hinduiska templen med olika altare och statyer. Den långa trappan upp till grottan var spännande och lite läskig att klättra upp och ner för. Aporna i området var också roliga att titta på likaså den lokala marknaden som bjöd på en del indiska smaksensationer. Den gatukonst som fanns kring Bukit Bintang var också en av sakerna vi uppskattade, målningarna kändes äkta och livade upp staden. Vi besökte även Kuala Lumpurs National Art Gallery och även om barnen inte tyckte det var det bästa att göra tyckte vi vuxna om det – det var roligt att få vara lite kulturella igen.

För att summera vår vistelse: Kuala Lumpus är kanske inte för alla och ett par dagar räcker väl för att se och uppleva staden. Landar du i KL för att byta flyg eller ta dig vidare någon annanstans i Malaysia kan du gott och väl stanna ett litet tag här men ha inte för höga förhoppningar- KL är inte som Singapore (vår favoritstad)!

Don’t listen to what they say. Go see.

Anonym

Jaha, då var det tydligen över en månad sedan jag uppdaterade bloggen och jag kan bara konstatera att tiden går fort även när man befinner sig långt från den svenska vardagen. Sista inlägget beskrev vårt besök på otroliga Borneo. Efter det så har vi hunnit besöka flera platser till – Kuala Lumpur, Penang, Langkawi, Koh Lipe och nu Phuket. Jag lovar att jag kommer att lägga upp rapporter från alla ställen vi varit på!

Innan vi reste från Sverige så sökte jag efter mycket information på nätet hur det var att åka utomlands med familjen, vad man ska tänka på kring barnen och skolgången och vart man kan tänkas åka. Men det var inte bara därför jag startade bloggen utan jag hade också en vilja till en annan sorts livsförändring, att få tid och ro att fundera kring hur de dagar vi har på vår jord egentligen ska spenderas. Tanken var att tiden borta från vårt hem, att tiden efter att vi hade klivit av ekorrhjulet och skapat ett helt tomt schema för oss skulle leda till nya insikter. Det har hänt saker på den fronten men den största insikten är nog att det de facto kräver en aktiv insats av mig – uppenbarelserna kommer tydligen inte av sig själva.

Här kommer mina smått förvirrade och okategoriserade tankar efter tre och en halv månad utomlands på resande fot.

• Familjen är den absolut största delen av ett hem. Det spelar ingen roll vart eller hur vi bor, hemmet är alltid där vi är tillsammans. Ett hem är en känsla och inte en plats.
• Med det sagt är platsen för hemmet också viktig. Vi behöver utrymme i form av små vrår där var och en kan dra sig undan. Men vi behöver också plats där vi tillsammans kan spendera vår tid och där vi kan umgås med alla vi känner. En plats måste ge energi tillbaka, återhämtning är viktigt.
• Antalet saker man egentligen behöver får plats i en ryggsäck men ju fler aktiviteter man företar sig ju fler saker behövs.
• Alla beslut du tar behöver inte alltid vara de bästa. Good enough räcker.
• Ge barnen mer frihet och ansvar än vad du egentligen är bekväm med. De kommer att klara av det.
• Rutiner skapas trots en tom kalender. Vi människor gillar tydligen vanor men dessa behöver kanske inte alltid vara så stora och så omfattande.
• En lugn morgon med kaffe på sängen är en bra start på dagen.
• Problem försvinner inte bara för att man saktar av farten och skalar ner. Snarare har de en tendens att ta mer plats och uppenbara sig oftare.
• Kroppen är ditt redskap i livet. Ta hand om den.
• Ta dig tid. Tiden är linjär men också parallell så låt din egen tid få ta plats och låt den få ta över och skina ibland. De andra tidslinjerna försvinner inte för det, jag lovar att de kommer att korsas igen.

De tre sista punkterna är de jag behöver arbeta vidare med. Vissa saker med min hälsa, både fysiskt och psykiskt, har uppenbarat sig nu när jag fått tid att verkligen känna efter. Jag behöver arbeta med dem under resans gång men även sen när vi återvänder hem. Det känns också att min kropp håller på att bli äldre. Inte så att jag är gammal men kroppen som redskap har alltid varit en självklarhet, nu är den inte det på samma sätt. För att göra detta så behöver jag tid och jag behöver våga prioritera min egen tid utan att få dåligt samvete.

Vilka insikter har du kommit fram till under livets gång? Har du en lista? Dela gärna med dig!

You are never too old to set another goal or to dream a new dream.

C.S Lewis

Borneo är världens tredje största ö och den delas av tre olika länder – Indonesien, Malaysia och Brunei. Brunei är ett mycket litet kungadöme omslutet av Malaysia och det styrs helt av en envåldshärskare. Indonesien innehar södra delen av Borneo och de har också den till ytan största delen av ön . Den delen av Borneo är inte lika välbesökt och turismen är inte lika utvecklad som på den Malaysiska sidan men beroende på hur äventyrssugen man är går det naturligtvis att besöka den delen också. Malaysiska Borneo består av två delstater, Sarawak och Sabah, som på 1960-talet kom att införlivas i förbundsstaten Malaysia när landet blev självständigt från britterna. Sarawak och Sabah är relativt självstyrande och fram tills inte så länge sedan var till och med malaysiska medborgare tvungna att visa pass vid inresa hit.

Vi valde att spendera två veckor i Sabah som ligger på den östra delen av Borneo. Denna del har något färre besökare än Sarawak men i princip är de likvärdiga när det gäller djur och natur samt andra sevärdheter. Sabah innehar dock öns högsta berg, Mount Kinabalu, som sträcker sig över 4 000 meter över havet och berget kan man bestiga om man bokar i god tid. Här finns också många små öar att besöka och några av dem har riktigt bra dykvatten. Men framför allt så hittar vi här både djungel och flodområden med en unik flora och fauna – här finns arter som du inte hittar någon annanstans i världen.

Vi startade våra två veckor med att bo i Kuta Kinabalu vilket också är den största staden i Sabah. Med det sagt så är inte staden jättestor utan ungefär i samma storlek som Göteborg. Här hittar du dock ett par moderna gallerior (folket i Malaysia älskar sina shoppingcenter) och det finns ett bra utbud av både boende och restauranger här. Kuta Kinabalu är också en bra hub för vidare utforskning av närliggande skogar och öar och här kan man absolut vara ett par dagar. Det räcker att ta en eller två dagar till att utforska själva staden och här finns en vacker moské, en matmarknad som verkligen vaknar till liv under kvällen samt parkområden och andra mindre historiska byggnader.

Att besöka den marina nationalparken utanför staden (vi åkte till Manukan Island) är ett absolut måste. Båtresan ut tar cirka 30 minuter och båtarna går frekvent under dagen. Det finns ett par öar att välja mellan och antingen köper man biljett till bara en eller så kan man välja att besöka alla under dagen. Här finner man riktiga paradisstränder och ett par rev att snorkla på. Det finns även caféer och restauranger på öarna. Åk gärna på en vardag men vi åkte dock på en lördag och och tyckte inte det var mycket folk där men vi kan ju också haft tur.

Taxi eller buss tar dig på två timmar upp till berget Kinabalu och nationalparken där. Vägarna ringlar sig fram och färden går hela tiden uppåt se därför till att fordonet som tar er dit är någorlunda modernt så att det inte behöver gå i snigelfart som det gjorde för oss. Här hittar ni många vandringsleder i djungeln samt en botanisk trädgård. Detta är också basen för de som ska klättra upp på berget men det görs alltid med guide som måste bokas i god tid. Klättringen tar två dagar och du behöver vara i relativt god form för att orka. Att vandra i djungeln är inte samma som att vandra i de svenska fjällen även om temperaturen blir svalare ju högre upp man kommer. Här finns det också olika boenden för de som vill bo kvar och vandra mer men vi tyckte det räckte med en dag för att utforska de olika lederna.

Efter våra dagar Kuta Kinabalu tog vi bussen österut mot Sandakan. Det går även att flyga dit (tar ca 40 minuter) men vi valde bussen eftersom vi även ville uppleva naturen på nära hand och för att det är skonsammare för miljön. Vi har ju inte heller bråttom och kan ta den tiden det tar och i detta fallet sju timmar på en buss. Biljetten var enkel att boka online med sittplats och bussen var relativt modern med sköna säten och en inte alltför äcklig toalett. Halvvägs till Sandakan stannade vi för lunch men ingen av oss vågade köpa maten där då ingen ville riskera att bli akut magsjuk på bussen.

Sandakan är till skillnad från Kuta Kinabalu en riktigt tråkig stad. Vi råkade boka fyra nätter där men en hade räckt. Här finns ingenting speciellt att se utan staden fungerar bara som knutpunkt för allting annat man kan göra i närheten. Det går att besöka Turtle Island om man vill se sköldpaddor (2 dagar och 1 natt) och Lankayan Island är perfekta öar för dykning och snorkling. Inget av detta gjorde vi och såhär i efterhand kanske vi borde gjort det. Vi besökte dock både Sepilok och Rainforest Discovery Center och båda dessa var väl värda ett besök. Sepilok är ett naturskyddsområde och ett rehabiliteringscenter för vilda orangutanger. Hit kommer de orangutanger som har hållits tillfångatagna eller mist sin mamma i det vilda. Här blir de omhändertagna och får sedan lära sig att leva i det vilda igen. Här fick vi se många vilda apor, både orangutanger och andra sorter. På Rainforest Discovery Center får man på hög höjd utforska en av Borneos få ur-regnskogar. Genom att klättra upp i de höga tornen och gå på alla broar som leder en runt bland trädtopparna får man en bra överblick hur en regnskog verkligen ser ut. Här finns många informationsskyltar och ett litet museum som på ett pedagogiskt sätt visar hur diversifierad skogen är.

Höjdpunkten under veckorna på Borneo var självfallet våra dagar i djungeln där vi tillsammans med en guide fick uppleva många möten med vilda djur. Vi bodde på The Last Frontier som är en liten Lodge vid floden Kinabatu och det är här de flesta djungelturerna i Sabah utgår från. Jag kommer inte att skriva alla de superlativ som jag skulle kunna använda för att beskriva detta ställe, i korta ordalag så hade vi det fantastiskt och blev otroligt väl omhändertagna. Vi bodde i fina rum högt upp på en kulle och hade fantastisk utsikt med omedelbar närhet till skogens djur. Maten var fantastisk och ägarna var mycket måna om att vi skulle ha det bra. Under två dagar fick vi åka båt på floden och spana efter näsapor, orangutanger, elefanter, krokodiler och andra djur. Vi hade tur och fick se alla de stora djuren förutom just orangutangen. Vi gick även en vandring i djungeln och vår kunniga guide visade oss mindre djur och berättade för oss ur palmoljefälten påverkar djur och naturlivet på Borneo.

Borneo är en ö som ligger mycket långt från Sverige men som i mitt tycke är väl värt ett besök. Nu valde vi bort delar av resmålen på ön men som man definitivt skulle kunna lägga till under sitt besök – Sipadan för dykning, Tip of Borneo om man vill resa dit inte många andra åkt och Brunei för att kunna pricka av ännu ett land på sin lista. Så om du befinner dig i Singapore eller i Kuala Lumpur så måste du ta ett par veckor på Borneo, flyget dit är inte dyrt. Ön är väl värt ett besök och du kommer att lämna den full med ovärderliga upplevelser!

There are no foreign lands. It is the traveler only who is foreign.

Robert Louise Stevenson