Nu närmar vi oss två månader utanför Sveriges gränser och i skrivandets stund befinner vi oss i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Under de åtta veckor vi varit på resande fot har vi besökt Bali, Singapore, Borneo och nu är vi åter i en storstad. Kontrasterna har hela tiden varit ganska så stora då vi växlat mellan landsbygd och stadsmiljö samt dagar fyllda med aktiviteter och vardagar som lunkat på i maklig takt. Kanske är det dessa kontraster som gör livet spännande och kanske blir livet mer hållbart av variation och i balans mellan nya intryck och återhämtning? Ett är säkert och det är att vi andas med magen nu.
Innan vi åkte så trodde jag att vi skulle reflektera mer tillsammans och fundera på hur vi ville designa livet och tillvaron hemma i Sverige. Det har inte hänt och kanske är det lite för tidigt för det. Dock så har vissa saker blivit mer tydliga och kanske kommer än fler tankar och funderingar att framträda. Något som har blivit uppenbart är att vi egentligen inte är i behov av så mycket saker. Redan innan vi åkte så levde vi ett rätt så minimalistiskt liv men jag tror att vi kan skala ner det ännu mer. Det har också visat sig att det går att leva rätt så trångt men barnen har definitivt behov av att kunna gå undan och vara för sig själva. Deras behov av fritidsaktiviteter märks också och det är viktigt för dem att kunna vara i andra sammanhang än bara med familjen. Dock så tycker vi alla om att bara hänga hemma tillsammans, vi behöver inte hitta på aktiviteter precis hela tiden och det är skönt för alla att ibland dra ner på tempot.
Jag och Johan känner mer nu än tidigare att barnen inte kommer att vara med oss för evigt, det har på något sätt blivit mer uppenbart nu på vår resa. Om bara sex år fyller Douglas 18 och sedan är det inte lång tid kvar tills det bara blir vi två igen. Det får en att fundera lite över det boende vi ska ha när vi återvänder och det är ännu en aspekt att ta hänsyn till när vi designar om livet. Visst ska barnen tas med i alla kalkyler och deras uppväxt är självklart viktig för oss men de kommer ju inte alltid att finnas med oss på samma sätt som nu, det är ju liksom det som är meningen med att växa upp.
Och vart hamnar vi i allt detta? Jo, vi är på något sätt på gång i våra tankar och det har vi egentligen varit ända sedan vi tog beslutet att lämna Sverige. Men den friheten vi upplever nu har gjort att vi lever mer här och nu och inte i det som komma skall (vilket också var något vi ville åt). Visst börjar tankarna om framtiden att bubbla upp när vi tar oss tid att fundera men eftersom vi lever väldigt mycket i nuet gör det också lite svårare att tänka på framtiden. Men kanske det kommer att komma automatiskt om ett tag och om inte så får vi väl anstränga oss att tänka på livet efter detta även om det känns avlägset just nu.
One’s destination is never a place, but a new way of seeing things.
Henry Miller