Den sista veckan i Sverige var på många sätt också den mest hektiska. Kanske inte i antal saker att göra men vi hade fullt upp att hantera alla de känslor som ploppade upp – dels den konstanta stressen i att planera för vår kommande frånvaro men även en gnutta oro för om vi verkligen har tagit rätt beslut. Vi var också upprymda och förväntansfulla att få återvända till en av våra favoritplatser men såklart också ledsamma över att inte få träffa alla våra nära och kära under en lång tid. Det är inte förens man är på väg bort som man inser hur många det finns som betyder så mycket.
Barnen träffade sina vänner in i det sista och släktträffarna avlöste varandra under veckan. Vi fick bo hos Johans föräldrar i Täby efter det att vi lämnat lägenheten vilket gjorde att vi kunde spendera mycket tid ihop. Vi sa ett speciellt hej då till Johans farmor som ör över 90 år gammal och det gick inte att undgå tanken att detta kunde vara sista gången vi sågs. Barnen sa hej då till mormor och ett par tårar fälldes under det sista avskedet vid pendeltåget. Besök på Gröna Lund med bästa familjen Svensson hanns också med och även där tårades ögonen vid avskedet. Under våren hade planer på ett större farväl funnits, vi tänkte att vi kanske skulle bjuda in till en sista fest i lägenheten. Dock så insåg vi att orken inte riktigt fanns och i kombination med semestertider lade vi ner de planerna. Vi ville heller inte göra en allt för stor grej av det hela – detta ska inte vara ett hej då för alltid utan vi tar bara en paus. Men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, därför betyder dessa avsked oavsiktligen också någonting mer.
Klockan 14:35 måndagen den 8 augusti lyfte vi från Arlanda flygplats. Under förmiddagen hade ungarnas väskor packats och det allra sista i de vuxnas väskor hade lagts till. En snabb tripp till apoteket hanns med men annars så tänkte vi att ”det vi har glömt det har vi glömt”. En ryggsäck var och varsitt handbagage, det var det vi fick ha med oss och det räckte gott och väl. Tillsammans vägde våra ryggsäckar 44 kg, den tyngsta på 16 kg och den lättaste på 8 kg. Avslöjar inte vems som var tyngst men den innehåll också barnens skolböcker och kanske snäppet mer kläder än vad som fanns i de andra väskorna 🙂 Efter en flygresa på 11 timmar landade vi i Bangkok och det var skönt att ta en bensträckare på ett par timmar innan nästa flyg till Denpassar. Denna gång flög vi bara 4 timmar och jag tror att alla somnade direkt efter flygplansmaten serverades.
Tisdag 9 augusti, klockan 13:30 lokal tid, landade vi på Bali och det var ett kärt återseende. Vi vuxna kände igen oss redan vid landningen och barnen kom ihåg vänthallen på flygplatsen. Vi kom också ihåg hur långa köer det kunde vara för att komma in i landet så vi skyndade oss för att ställa oss i kö vilka sammantaget blev tre: en för koll av vaccination, en för visum och en för immigration. Vår kvickhet tidigare lönade sig dock inte eftersom våra väskor i princip lades upp allra sist på bagagebandet. Vi slapp dock att få våra väskor kontrollerade i tullen och gå kunde direkt ut i den underbara bara värmen och till chauffören som skulle ta oss till vårt hotellet i Sanur. I vanliga fall förespråkar vi att inte åka tillbaka till samma plats man en gång varit på men just nu känns det underbart att bara få andas ut och få vila den första veckan på vårt äventyr.
Travel opens your heart, broadens your mind and fills your life with stories to tell.
Paula Bendfeldt