Månad: december 2022

Efter våra veckor i KL tog vi bussen norrut mot ön Penang. Resan dit var inga problem, vi tog en direktbuss och var framme efter cirka fyra timmar. Bussen var bekväm med toalett ombord och gjorde dessutom ett stopp vid en mack efter halva vägen. Penang är ju en ö men den ligger inte långt från fastlandet och via en lång bro från Butterworth över Malacakasundet är man tillslut framme. Det går alldeles utmärkt att också ta sig dit med tåg till Butterworth och sedan färja eller buss över till ön. Malaysias bussar har dock visat sig vara bekväma, tillförlitliga samt billiga och det har varit enkelt att boka via 12goasia så vi har valt det framför andra färdmedel.

Penang blev sedan överraskningarnas ö – en liten pärla som har precis allt förutom kanske perfekta stränder och klarblått vatten. Vi bodde i en lägenhet norr om Georgtown och här hade vi nära till matbutiker och små köpcentrum. Vi föredrar ju att bo där lokalbefolkningen lever och således ratas oftast hotell. Vi har dock märkt att många områden lider av Airbnb-döden där många bostäder köpts i syfte att hyra ut dem till turister vilket vi tycker är tråkigt då dessa områden blir lite mer döda. Trots mycket sökande på internet är det svårt att i förväg veta exakt hur stället är där man bokat boende men på Penang lyckades vi pricka helt rätt.

Under våra två veckor på ön badade vi en del i poolen, utforskade närområdet och de vanligaste turistattraktionerna samt åkte en hel del taxi. I Malaysia är det appen Grab som gäller för taxi, den är helt pålitlig och förutom att åka taxi kan du bland annat beställa mat eller andra saker från olika affärer. Grab fungerar även i andra länder i Asien. Genom att använda Grab har vi minimerat risken för att bli lurade, något som kan hända när man ska ta en taxi i andra länder. Vi gillar inte heller att pruta och förhandla och på detta sätt undviker vi det.

Här kommer då våra tips på utflykter och sevärdheter på Penang:

• Penang Hill – mycket turistigt när man väl kommer upp men det är en väldigt fin utsikt över Georgtown och vattnet härifrån. Vi valde att ta bergbanan men man kan också vandra upp om man så vill. Efter att man tittat på allt kitschigt, sett aporna och vandrat runt lite kan man med fördel ta sig något att dricka och titta på utsikten innan man beger sig ner igen.
• Georgtown – en stad med två sidor. Å ena sidan finns här en massa tråkiga byggnader och mindre roliga delar. Men så finns här också en massa gator med små butiker och caféer samt väggar med street art. Det gäller bara att bege sig till gamla delen av staden och våga gå vilse, ni kommer inte att bli besvikna.
• Escape – ett mycket äventyrligt och fartfylld vattenland. Här kan man lätt spendera en hel dag oavsett om man reser med barn eller inte. Här finns en massa vattenrutschbanor och bassänger att svalka sig i. Du kan prova på att flyta i riktigt salt vatten, ta en drink i poolbaren eller testa att åka världens längsta vattenrutschbana genom djungeln och kanske få syn på en och annan apa. Här finns också en äventyrsdel med höghöjdsbanor och klätterväggar. Om man inte är höjdrädd kan man till och med slänga sig ut över trädtopparna i djungeln och åka zipline. Väl värt inträdet.
• Maten – är man matintresserad finns här mycket att välja på. Det är inte lika organiserade matställen som i Singapore men här finns minst lika mycket att välja på. Då många med kinesiskt ursprung bor på Penang så finns det en hel del kinesisk mat att välja på. Annars är det bara att våga gå in på bästa restaurang och beställa det som ser gott ut. Språket brukar sällan vara ett hinder.

Penang är väl värt ett besök men man behöver kanske inte stanna i två veckor. Ön kan med fördel kombineras med både KL för storstadspuls och Langkawi för stränderna. Att ta sig till och från Penang är inte svårt, det går både bussar och tåg men självklart finns det även flyg att ta om man så vill. Vi gillade Penang betydligt bättre än Kuala Lumpur då ön är betydligt mer tillgänglig och ger en helt annan känsla.

Memory is a way of holding on to things you love, the things you are, the thing you never want to lose.

Kevin Arnold

Nu har vi snart varit borta i fyra månader och jag vet inte om det räknas som lång tid eller inte. Är det kanske konstigt att hänga upp sig på en sådan tidsangivelse, tiden är ju oavsett vad vi fyller den med. För mig personligen så känns det dock som en lång tid och kanske den är det också för att förändringen vi gjort är så påtaglig.

Något jag visste att jag skulle ha svårigheter med på vår resa är den del som är oplanerad, det vill säga att veta vart vi ska efter den destinationen vi är på just nu eller vart vi kommer att vara om två månader. Jag har alltid gillat att veta vad som ska hända om när men nu gör vi ju ett försök att leva mer fritt utan planer och jag måste tyvärr erkänna att det går sådär med det. Fram tills nu så har jag, kanske också lite hemligt, haft en plan i huvudet hur och vart vi skulle åka och till viss del finns den fortfarande kvar. Men nu så har jag drabbats av en del hemlängtan och det ruckar på precis allt.

Hemlängtan – den har ju barnen haft till och från men också kommit över. Kanske är det så att de är bättre på att ha kontakt med hemmet än vad vi vuxna är vilket också kan mildra symptomen lite. Men min hemlängtan gäller inte bara längtan efter familj, vänner och det svenska. Jag längtar också efter att få bygga upp ett hem, köpa en plats som är vår och börja planera för framtiden. Jag har svårt med att vara här och nu. Jag hittar liksom inte en inre ro på det sätt som jag trodde jag skulle göra om vi väl skalade bort och rensade i våra liv. Insikten som jag kanske börjar skönja är att jag når mitt varande bäst är när jag hittar lugnet i hemmet och i familjen. I hemmets trygga vrå, i det som vi byggt upp tillsammans, där kan jag verkligen njuta när jag tillagar en middag till familjen eller bjuder in till fest. Eller vaknar med kaffe på sängen. Eller genomför ett projekt för att inreda det hem såsom vi vill ha det. Eller planerar för att åka skidor. Eller hejar på en fotbollsmatch.

Vad har jag då lärt mig hitintills? Jo, att det schema vi tidigare haft hemma har varit ohållbart. Den tid som jag har behövt för att kunna vara närvarande har inte funnits, vi har sprungit mellan än det ena och än det andra. Det är något som vi verkligen ska ändra på när vi kommer hem. Att bo nära är viktigt, att barnen ska kunna ta sig runt själva, att inte känna sig tvungen att ställa upp på precis allt, att vårda sin egna tid och sitt eget mående. Familjen är det som räknas, det är verkligen något som blivit tydligt nu. Barnen har hittat tillbaka till varandra igen och jag och Johan ser varandra mer och på ett annat sätt nu.

Men min egen ångest är svårare att hantera och jag vet inte vad den egentligen bottnar i. Jag gör ett försök med medveten närvaro och djupandning varje kväll men samtidigt vill jag inte grotta ner mig för mycket i det dåliga. För det är ju så bra också, vi är ju på värsta resan och har en väldigt speciell upplevelse hela familjen tillsammans. Ibland måste man ju bara flyta med, synd bara att det ska vara så svårt.

A ship in a harbor is safe, but it is not what ships are built for.

John A Shedd