Efter våra två fantastisk veckor på Borneo flög vi vidare mot huvudstaden i Malaysia – Kuala Lumpur (också kallad KL av alla i Malaysia). Vi kände att det skulle bli skönt att få känna lite storstadspuls, att ha fler mataffärer och restauranger att välja mellan och kanske göra lite vanligare saker såsom att gå på bio eller museum. Förväntningarna var således rätt så höga och vi tänkte att KL kanske skulle likna Singapore vilket ju är en stad vi älskar. Tyvärr blev det inte riktigt som vi tänkt oss.
Lägenheten vi hyrt låg nära Jalan Alor vilket är den största matgatan i hela KL och således en stor turistattraktion. Till lunchtid öppnade restaurangerna och sedan var det full fart hela kvällen och in på natten. De flesta restaurangerna här var väldigt turistiga med inkastare och relativt höga priser. Men visst var det mysigt när vi första gången gick på den fint upplysta gatan, genom den stora pulserande folkmassan tillsammans med olika dofter som blandas. En av våra favoriträtter är Roti John och det kunde man hitta här. Roti John är ett bröd likt en baguette som doppas i uppvisade ägg innan den steks. Brödet kan man sedan fylla med valfritt innehåll, kött eller grönsaker, och allt toppas sedan med med goda såser. Otroligt gott! Men i övrigt är vi inte så imponerade över malaysisk matlagning. Ja, det finns många olika internationella kök att välja mellan men bara ett av de ställen vi åt på stack ut och det var den lilla restaurangen som låg vägg i vägg med vår lägenhetsbyggnad – Piccola Kitchen & Bar. Här har man skapat ett lokalt, mysigt ställe där man bara kan ta sig något att dricka eller en middag om man så vill. Vällagat, professionellt och opretentiöst utan att tumma på det visuella uttrycket.
Eftersom vår lägenhet låg så pass centralt var det också mycket turister runt omkring oss, något vi egentligen tycker är lite jobbigt. Vår resa ska ju också vara lite av en vardag med skola, jobb och andra sysslor man gör i ett hem och med en familj. Det blev lite svårare för oss att genomföra detta på grund av läget. Vi hade många stora och blänkande köpcentrum inom räckhåll och de innehöll alla olika sorters affärer, de flesta väldigt dyra. Dessa stora konsumtionspalats användes som en generell mötesplats för familjer och för fototillfällen på sociala medier. Detta fann vi något smaklöst då köpcentrum och shopping inte riktigt är vår grej. Vi gick dock till Lot 10 ett antal gånger, ett mindre köpcentrum som även hade en basketplan för Douglas att träna på. Det var bara att boka, helt gratis för den som ville. Här spelade vi tillsammans men han fick även möta lokala spelare som hoppade in och ville vara med. Jättekul!
Utflykter och sevärdheter då, finns det sådana i KL? Självklart finns det saker att se och göra, allt beroende på tycke och smak såklart, men vi hade svårt att hitta saker som passade oss och som kändes värda ett besök. Vi tycker om att promenera och gå runt där vi är, detta kändes generellt lite svårt att göra. Att ta sig från A till B via Google maps bjöd inte alltid på de mest spektakulära upplevelserna. Parkerna runt om staden fann vi något tråkigt och opersonliga. Likaså den botaniska trädgården som inte var så botanisk alls. Petronas Towers gick vi naturligtvis till men det kändes oerhört konstlat och konsumtionsinriktat med ett gigantisk köpcenter likt den vid Gardens by the Bay i Singapore. Parken utanför tornen var dock helt okej och inriktad mot barnfamiljer så där spenderade vi lite tid trots att våra barn egentligen var ”för stora”.
Så vilka då de bra sakerna med KL? Batu Caves var värt ett besök, jätteintressant att se de olika hinduiska templen med olika altare och statyer. Den långa trappan upp till grottan var spännande och lite läskig att klättra upp och ner för. Aporna i området var också roliga att titta på likaså den lokala marknaden som bjöd på en del indiska smaksensationer. Den gatukonst som fanns kring Bukit Bintang var också en av sakerna vi uppskattade, målningarna kändes äkta och livade upp staden. Vi besökte även Kuala Lumpurs National Art Gallery och även om barnen inte tyckte det var det bästa att göra tyckte vi vuxna om det – det var roligt att få vara lite kulturella igen.
För att summera vår vistelse: Kuala Lumpus är kanske inte för alla och ett par dagar räcker väl för att se och uppleva staden. Landar du i KL för att byta flyg eller ta dig vidare någon annanstans i Malaysia kan du gott och väl stanna ett litet tag här men ha inte för höga förhoppningar- KL är inte som Singapore (vår favoritstad)!
Jaha, då var det tydligen över en månad sedan jag uppdaterade bloggen och jag kan bara konstatera att tiden går fort även när man befinner sig långt från den svenska vardagen. Sista inlägget beskrev vårt besök på otroliga Borneo. Efter det så har vi hunnit besöka flera platser till – Kuala Lumpur, Penang, Langkawi, Koh Lipe och nu Phuket. Jag lovar att jag kommer att lägga upp rapporter från alla ställen vi varit på!
Innan vi reste från Sverige så sökte jag efter mycket information på nätet hur det var att åka utomlands med familjen, vad man ska tänka på kring barnen och skolgången och vart man kan tänkas åka. Men det var inte bara därför jag startade bloggen utan jag hade också en vilja till en annan sorts livsförändring, att få tid och ro att fundera kring hur de dagar vi har på vår jord egentligen ska spenderas. Tanken var att tiden borta från vårt hem, att tiden efter att vi hade klivit av ekorrhjulet och skapat ett helt tomt schema för oss skulle leda till nya insikter. Det har hänt saker på den fronten men den största insikten är nog att det de facto kräver en aktiv insats av mig – uppenbarelserna kommer tydligen inte av sig själva.
Här kommer mina smått förvirrade och okategoriserade tankar efter tre och en halv månad utomlands på resande fot.
Familjen är den absolut största delen av ett hem. Det spelar ingen roll vart eller hur vi bor, hemmet är alltid där vi är tillsammans. Ett hem är en känsla och inte en plats.
Med det sagt är platsen för hemmet också viktig. Vi behöver utrymme i form av små vrår där var och en kan dra sig undan. Men vi behöver också plats där vi tillsammans kan spendera vår tid och där vi kan umgås med alla vi känner. En plats måste ge energi tillbaka, återhämtning är viktigt.
Antalet saker man egentligen behöver får plats i en ryggsäck men ju fler aktiviteter man företar sig ju fler saker behövs.
Alla beslut du tar behöver inte alltid vara de bästa. Good enough räcker.
Ge barnen mer frihet och ansvar än vad du egentligen är bekväm med. De kommer att klara av det.
Rutiner skapas trots en tom kalender. Vi människor gillar tydligen vanor men dessa behöver kanske inte alltid vara så stora och så omfattande.
En lugn morgon med kaffe på sängen är en bra start på dagen.
Problem försvinner inte bara för att man saktar av farten och skalar ner. Snarare har de en tendens att ta mer plats och uppenbara sig oftare.
Kroppen är ditt redskap i livet. Ta hand om den.
Ta dig tid. Tiden är linjär men också parallell så låt din egen tid få ta plats och låt den få ta över och skina ibland. De andra tidslinjerna försvinner inte för det, jag lovar att de kommer att korsas igen.
De tre sista punkterna är de jag behöver arbeta vidare med. Vissa saker med min hälsa, både fysiskt och psykiskt, har uppenbarat sig nu när jag fått tid att verkligen känna efter. Jag behöver arbeta med dem under resans gång men även sen när vi återvänder hem. Det känns också att min kropp håller på att bli äldre. Inte så att jag är gammal men kroppen som redskap har alltid varit en självklarhet, nu är den inte det på samma sätt. För att göra detta så behöver jag tid och jag behöver våga prioritera min egen tid utan att få dåligt samvete.
Vilka insikter har du kommit fram till under livets gång? Har du en lista? Dela gärna med dig!
You are never too old to set another goal or to dream a new dream.
